Predikan på Septuagesima

Hur blir det för oss? frågar Petrus.

Ni ska få sitta på 12 troner, säger Jesus.

Skönt att höra, skönt att veta. 

Hur fick Petrus tillgång till den där tronen? Ibland tänker vi att det är självklart. Klart att apostlarna, som var så nära Jesus borde sitta bra i himlen. Och i Uppenbarelseboken står det också om att den himmelska stadens mur har namn på de tolv. 

Kyrkan, apostlarnas efterföljare, har då och då gjort ett stort nummer av detta. Apostlarnas himmelska troner har nästan blivit uthuggna här på jorden. Några har tagit ut sitt goda i förtid. Kyrkan har ibland höljt sig i guld och ädelstenar, frotterat sig i siden och sammet och använt kungavärdigheten som Jesus ger alla döpta till att bidra till orättvisor och orättfärdighet. Just när kyrkan har tänkt att de där tronerna borde stå här på jorden, i palats gjorda av guld, har man kanske minst av allt förstått Jesu ord.

Varför har nye påven talat om en fattig kyrka för de fattiga? Varför vill många att kyrkan och staten ska vara åtskilda? Varför säger Skriften att kärleken till pengar är roten till allt ont?

Jo, svaret finner vi i orden "de första ska bli de sista och de sista ska bli de första". Detta underbara mystiska budskap från Jesus om att den som sår under tårar ska få skörda med jubel. Detta som Jesus ropar i bergspredikan om att de är saliga som är fattiga och ödmjuka.

Petrus satt aldrig på någon tron här i världen. Han kämpade trons goda kamp bland fattiga, sjuka och utsatta. Silver eller guld har jag inte, säger han till lama tiggare, men trons kraft, den bar han. Petrus dog martyrdöden, han spikades upp och ned på ett kors. Han sådde verkligen under tårar. Därför har han en tron att sitta på i himlen, inte en tron att skryta med, inte en tron att se ned på andra från. Nej, en tron som lyser av ödmjukhetens och fattigdomens ljus, korsets kärleksljus. 

Den som offrar sitt liv, som lämnar allt och följer Jesus, den kan lita på att det kommer att ordna sig till sist. Den som släpper det krampaktiga greppet och sitt eget liv ska bli uppfångad av änglarnas händer och bäras genom världen så att den inte stöter foten mot någon sten. Men den som försöker rycka åt sig himmelriket med våld eller som tar ut sitt goda i förväg och på andras bekostnad, måste omvända sig och öva sig i ödmjukhet. 

Låt oss be att Herren vill göra oss till ödmjuka och fattiga tjänare som tar emot från Gud allt det han har i beredskap åt oss. Amen.


RSS 2.0