Sanningens ande

Ett gott ord jag ofta och på många sätt återkommer till är det Jesus säger till sina lärjungar om livet efter det att han själv gått till Fadern. De förundrade lärjungarna får höra Jesus säga att den helige Ande ska komma till dem med hela sanningen, Joh 16:13.

Hela sanningen.

Bland lärjungarna, apostlarna, finns alltså hela sanningen. Liksom Gud vid en bestämd tid uppenbarade sig i Jesus Kristus så uppenbaras denna sanning, som kyrkan förvaltar, steg för steg. I lärjungarnas gemenskap talar Anden tydligt om vem Gud är och vad Gud vill. Apostlarna har fått gåvan av Jesus, det som Jesus fått av Fadern; hela sanningen.

Vad är sanning?, frågar Pilatus inför korsfästelsen av Jesus, han som säger om sig själv att han är Vägen, Sanningen och Livet. Fråga ekar genom historien och också i vår tid: vad är sanning? Vem vågar säga att hon äger sanningen, att hon känner sanningen? Ingen enskild person kan göra det, ingen ensam människa kan äga eller avgöra sanningen. Anden kommer till apostlarna när de är tillsammans. När de, fattiga och ensamma, sitter tillsammans. När de bara har varandra. Då kommer Anden och fyller dem med liv, med tro, hopp och kärlek. Med sanning. För sanningen är mycket mer än vad ord kan beskriva; sanningen är Guds väsen, Han är sanningen och har tagit sin boning i kyrkans gemenskap, i apostlarnas gemenskap. Där ryms Gud, i sitt tempel, som är en byggnad av levande stenar. Anden är kyrkans själ. Frisk luft som för kyrkan samman, undervisar med hela sanningen den skara som överlämnar sig till, och förenar sig med, Gud.

Men där vi drar oss undan från gemenskapen, och försöker äga sanningen ensam är Anden dock stympad. Där talar Anden inte rent och klart. I bästa fall kan vi gott filtrera Andens ord genom våra personliga erfarenheter men det är i apostlarnas samvaro som Anden rätt kan förstås; i kyrkans gemenskap, kyrkans förförståelse utifrån hennes början som grundad som församling av Jesus själv. Anden förenar, för oss samman, ger oss liv. Anden splittrar inte, därför ska heller inte vi splittra Anden och Andens sanning, som är en mystisk gåva till oss från Fadern. Livgivaren, som Anden kallas, visar att liv levs i gemenskap, inte i ensamhet. Bara i gemenskapen kan vi förstå vad Gud vill med oss, var och en. Vi blir personer, med en personlig gudsrelation, först när vi förenar oss med dem som gemensamt får ta emot den Ande som vägleder med hela sanningen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0