Religion och andlighet

Jag hörde från en meditationsinstruktör som sysslar med kristen djupmeditation att det ibland blir så att meditationen för vissa är så omvälvande att de funderar på att lägg om sitt liv. De säger, efter att ha mediterat, att de vill åka till Tibet.

Några prövar på kristen mystik och vill bli buddister. Ibland kritiseras den kristna mystiken just därför av bibelfundamentalistiska grupper. De tror att kristendomen inte rymmer meditation och att det är smygbuddism det handlar om. De kanske har fel, tror jag. Kristendomen har under alla år bevarat meditativa, kontemplativa och mystiska bruk som bevarar och berikar den kristna tron. För tro går inte bara att fundera över, den behöver också upplevas som relation till Gud samt levas som en frukt av bön.

Nåväl, varför vill några som kommer i kontakt med kristen mystik, och gillar det, inte fördjupa sig i kristendomen utan i buddismen? Jag tror det har att göra med att många inte förknippar kristen tro med anlighet, utan med dogmer och teser. I den nordvästliga kyrkan har inte mystiken och andligheten bejakats på sista tiden. När dessa saker nu kommer tillbaka är det rimligt att bereda rum åt dem. För kristen tro är tron på olika mysterier, sådant man inte kan förklara helt. Kristen tro är också relation, överlåtelse och tillit.

Jag är inte motståndare till att försöka förena tro och vetande, men inte heller till att med resten av kroppen möta Gud. Hela människan, med alla henens sinne, får lov att möte, tillbe och ta emot det som Gud är och det som Gud vill. Bön utan ord, tystnad och betraktande av Andens gudstjänst i våra hjärtan är delar av den kristna andligheten, mystiken, som vi får återupptäcka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0