Nu

Har tänkt på många saker, men jag skriver det här:

Jag läser ju en bok med undervisande tal av Mäster Eckhard. Ett av dem har en inledning som jag gillar mycket. Där talar Eckhard om de som säger ”om jag bara vore på en annan plats, bland andra människor då…” eller ”om jag bara vore den eller den”. Han säger att sådant inte är mer än egoismen som spökar. Istället för att ta tag i sitt liv, skyller vi ifrån oss. Vårt ego vill egentligen inte vårt eget bästa, trots allt, det är det ju Gud som vill, menar Eckhard. Men det här är bara en bisak. Grejen är alltså att vi tror att om vi drar oss undan, från den plats där vi är nu, så blir det lättare att leva så som vi egentligen vill. Någon säger ”när jag blir gammal ska jag ägna mig åt religionen” och någon annan säger ”det vore lättare att be om jag inte hade min stressiga vardag”.

Jaha, men om det är något som jag tror är viktigt så är det detta med att det är ditt vanliga liv, där du är just nu, som Gud vill helga och använda. Visst vill han rycka upp och förändra radikalt ibland, men också i det lilla, med små förändringar här och nu, är mycket viktiga. Ibland tror vi att vi måste ta sats långt för att klara att bli de vi vill eller bör vara, men tänk om det börjar med små saker, små steg, i vardagen. Gud är också där.

Igår var jag uppe länge, det var ju nyårsafton och jag jobbade i ett kök med att servera glögg och osttårta (som jag själv inte tycker om). Det blev en paus i arbetet och jag satte mig en stund i sorlet bland gästerna, trots allt buller och sådant kände jag mig väldigt lugn och trygg, där jag satt tillbakalutad och eftertänksam. Det krävs inget kloster för att jaget ska tystna, lugn och ro finns också mitt i bruset. Faktiskt.

Jag har tänkt på när jag varit som lyckligast på sista tiden, och jag tänker på att det just varit sådana ögonblick. På väg till skolan i snöstorm, och jag har känt mig så fruktansvärt tillfreds med livet, på tåget till Dalarna, som var tre timmar sent, flera var arga, men jag kände mig glad – av någon konstig anledning, och så igår, lugn mitt i allting.

Det är inte tiden och platsen som spelar roll, för mig. Det går inte att säga ”om jag bara vore där eller där, eller om jag bara vore den eller den”. Livet är som det är, du är där du är. Gräv där du står, som Paulo Coelho skulle ha sagt…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0