Man måste ljuga mer

Jag tänker på att vi måste fjäska en del för varandra. Om någon kommer till ett nytt sammanhang måste den, enligt vissa, vänta med att säga sin egen åsikt tills den fått en position där det passar sig. Om någon ny säger något mer än ”jag förstår”, ”jag accepterar” eller ”jag ska göra som du säger” blir vi nervösa. De nya ska lära sig, vänta med att komma med lösningar, visioner eller idéer. De som bryter mot detta får det hett om öronen.

Nej så är det inte alls, kanske någon säger. Bra, svarar jag då, bevisa det!

Jag fortsätter. Allas åsikter blir därmed inte lika mycket värda, de etablerades åsikter är viktigare.  På många sätt är det självklart. Erfarenhet och lång och trogen tjänst är något bra. Det får vi inte glömma. Ingen gillar en inhyrd konsult som kommer med fräscha tips på hur saker kan förändras, om man inte är en av dem som gynnas.

I den helige Benedikts regel (för de första klostren, 1700 år sedan) står det att också en ung broder kan ha något viktigt att säga. Ibland måste man släppa prestigen och höra vad någon säger, före man tänker på vem det är som säger det. Vad händer om vi inte gör så?

Då måste de nya börja ljuga. Om folk inte vill bry sig om vad de säger så måste de förneka själva att de har något viktigt att säga. De måste säga ”jag håller med” fast de inte gör det. Hur blir det då?  sa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0