Love is in the air

Självklara saker måste sägas med jämna mellanrum.

Ibland när vi talar om kärlek verkar det som om vi menar att kärlek är den känsla vi känner när vi vill ha något. Orden ”jag älskar dig” betyder i så fall ”jag känner en bra känsla inför dig” eller ”jag vill ha dig”. Kanske också ibland ”jag vill bestämma över dig” eller ”jag vill att du ska vara sådan som jag vill att du ska”, men det är eventuellt en annan femma.

Nu gick jag fort förbi alla mellansteg, genast till avarterna av att mena kärleken vara den positiva känsla man kan känna inför en annan, ett annat. Jaha, det är ju så det verkar. Förälskelse är väl något underbart. En känsla som engagerar både kropp och tanke. I krig och kärlek är allt tillåtet, säger man ju.

Men tänk om man slutat känna, älskar man då inte längre? Tänk om känslan förändras, vad gäller då? Tänk om känslor kommer och går? Vad är kärleken?

För den som är kristen finns någon typ av svar kring vad kärlek är i påståendet i första Johannesbrevet om att ”Gud är kärlek”. Vad betyder det? Kanske i alla fall två saker. Faderns kärlek som skapar och föder, som är livets ursprung och mål, och Sonens kärlek som offrar sig för sina vänner, som ger sig själv och som tar emot livet av Fadern genom Anden.

På söndag firar Svenska kyrkan Jesu dop. Det är en fest som handlar mycket om kärlek. Jesus som bär mänsklighetens synd ner i vattnet för att dränka den. Han som vet att den gärning hela hans liv handlar om är att offra sig för någon annan, några andra, alla andra. Den kärlek som segrar när den lider, som möter hat med kärlek, synd med förståelse, lidande med läkedom, den kärleken är av ett annat slag. Den skapar och återskapar, den föder på nytt och ger nya chanser. Den säger inte bara ”det känns bra att du finns” den säger också ”jag vill ditt bästa” och ”jag vill göra vad jag kan för att du ska ha det bra”.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0