Lite om "tro"

Ibland talar vi om tro på ett ganska slarvigt sätt. Vi förutsätter att det finns en överenskommelse om vad ordet ”tro” betyder. Trots att det verkligen inte är så. Vi använder det olika, ofta.

Tro kan exempelvis betyda:
- Tillit, att lita på något eller någon. ”Jag tror på dig/Jag litar på dig.”
- Försanthållande, att tro att något är på ett särskilt sätt. ”Jag tror att detta är sant.”
- Relation till en högra makt. ”Jag har en stark tro.”

Men vi blandar bort korten. Vi säger kyrkan ska inte vara en åsiktsgemenskap, men en trosgemenskap. Det betyder att man i någon mening ska förenas i tro, men inte i åsikter. Det finner jag märkligt. Även om troende människor tycker olika i olika frågor så kanske man, om man delar en tro, tror på samma sak. Här hävdar man troligen tron som en relation, och hur den ser ut för någon annan än en själv kan vi inte lägga oss i.

Om tro som relation kan vi kanske inte diskutera, utan att bli psykologer eller så. Om jag lägger mig i och diskuterar en annan människas relation, utan att vara inbjuden, kan den andre bli besviken eller förvirrad om jag inte är varlig.

Men om tro bara är ett ord för relationen mellan Gud (eller en högre makt) och den troende så blir det fattigt, det finns ju många människor som TROR att Gud är någon särskild, och att människan har en särskild uppgift eller så. Vad gör jag med den informationen? Om tro är min relation med Gud, som andra inte kan förstå eller lägga sig i, vad är då skillnaden mellan Gud och min fantasikompis? Om Gud finns utanför människan och talar till mer än en person på olika sätt så blir ju Gud föremål för betraktare och om Gud vill något så blir vi som får budskapet till adressater och till någon som ska ta emot ett budskap. Då är Gud mer än någon som bara är i en relation, då blir Gud aktör, med en strategi som vill involvera också de som inte har någon ”relation”, någon tro.

Om olika människor erfar olika saker om Gud, har olika relationer till Gud, vad gör vi då? Antingen måste vi faktiskt våga samtala om VAD vi tror, ge och ta. Eller så får vi säga ”det är en privatsak”, Gud finns inte utanför människan, utan bara i några människors fantasi. Jaha, i så fall spelar det ju ingen roll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0