En kvinna möter Jesus

Jesus och kvinnan vid Sykars brunn.

På söndag får vi i Svenska kyrkan höra texten om när Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn, i Johannesevangeliets fjärde kapitel, en mycket känd text. Den brukar presenteras så; Jesus möter en kvinna. Men jag tror det är ännu viktigare att se att det är en kvinna som möter Jesus.

En utstött kvinna. Hon går för att hämta vatten mitt på dagen, när det är som varmast, för att inte behöva möta de andra kvinnorna. Hon har haft fem män, tvärtemot vad många skulle anse vara lämpligt. Hon är samarier, en sådan som judarna, de rättrogna, inte ville umgås med. Mycket tynger kanske hennes axlar. Det är nog inte en lycklig kvinna som har gått för att hämta vatten.

Men hon går efter vatten. Denna nödvändiga dryck. Vatten behöver man också när man är ledsen, utsatt och utstött. Vatten släcker törsten, ett grundläggande behov. När vi är olyckliga gör vi rätt i att möta våra grundläggande behov. Inte hitta på saker vi inte behöver för att trösta oss, inte jaga bort ångesten med ytligheter. Kvinnan går till källan, till platsen där vattnet rinner fram. Det livgivande vattnet, som släcker törst och som hon behöver för att tvätta och laga mat. Vattnet är en grundläggande trygghet för henne, trots att mycket är jobbigt, hon håller fast vid det hon kan lita på. Under svaghetens ok finns en klarsynthet, hon har urskiljningsförmåga, och hon ger inte upp. Trots sin utsatthet, sin ensamhet, går hon för att hämta vatten, för att upprätthålla livet.

Och där, vid källan, sitter någon som bjuder henne ett annat vatten, som blir ett flöde som ger evigt liv. Där sitter han, Jesus, som kan trösta, läka och upprätta. När vi söker oss till det som är grundläggande för oss, och inte förlorar fotfästet, finner vi Jesus där plötsligt. När vi börjar med de basala behoven, kan Jesus möta oss där. Inte måste vi se efter honom i himlens höjd, inte behöver vi öppna böcker med svåra ord, nej, vi behöver gå efter vatten. Vi behöver gå till källan, vi behöver börja med våra grundläggande behov.

Det är Jesus som släcker vår törst, och stillar vår hunger. Men inte bara den kroppsliga hungern, utan också vår andliga hunger, människan ska inte bara leva av bröd utan av ord som utgår ur Guds mun. Vårt behov av att veta om att vi är älskade och efterlängtade, Guds ord om kärlek och tröst, möter oss när vi kommer till källan. ”Om du visste vad Gud har att ge”, säger Jesus, ”så skulle du be mig om vatten”. Ja, om vi bara visste vad Gud har att ge åt oss, om vi bara vågade lita på att han har stora planer för våra liv. Vi har annat att tänka på, att lösa problem vi egentligen inte har. Våra grundläggande behov har vi glömt, men funnit andra. Inte förrän vi vågar göra som kvinnan vid Sykars brunn, som tar tag i vardagens nödvändigheter, och söker efter källan, så kan vi stöta ihop med Gud, med Jesus som vill bjuda oss att dricka djupa klunkar av livets vatten. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0