Kom, du mitt ljus

När jag döptes räcktes ett stearinljus över till mig och någon sa: Ta emot detta ljus och minns att Jesus har sagt ”Jag är världens ljus, den som kommer till mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12).

Jag minns att jag stod där och upplevde hur jag hade kommit till honom som var världens ljus. Där stod jag och höll krampaktigt i mitt stearinljus, som fick vara en symbol för att det livets ljus som jag hade fått.

Det står skrivet att det ska gå upp ett ljus över dem som sitter i mörker och dödsskugga (Luk 1:79). Mitt i mörkret och i döden kan den som har öron höra hur någon ropar ”kom”. Den som kommer till mig, säger Jesus, den ska ha livets ljus. Till de som sitter i mörkret ropar Herren: Kom fram (Jes 49:9). Kom fram i ljuset!

Herren ropar: Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala (Jes 55). Kom och hämta kraft som du får av den Herre som är Gud, han som ger oss ljus (Ps 118:27).

Kom och följ mig, säger han som är livets ljus (Matt 19:21). Lämna allt och följ honom.

Kom alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila (Matt 11:28).

Kom, ropar Anden åt Kyrkan (Upp 22:17). Också kyrkan, som redan en gång kommit fram i ljuset, behöver ständigt träda ut ur mörkret på nytt. Dopljuset behöver tändas igen. Ständigt ropar Anden ”kom” åt oss. Åter och åter får vi komma nära ljuset. Lysas upp och ta emot. Men människorna älskade mörkret mer än ljuset (Joh 3:19) och drog sig tillbaka – bort från ljuset. Då får Herren kalla oss igen, ut ur mörkret till sitt underbara ljus (1 Pet 2:9). Och när vi hör hur Gud ropar, då blir hans ord den lykta för vår fot (Ps 119:105) som alltid leder oss till livets ljus som han vill skänka oss.


Stanna hos oss

Vi befinner oss mellan Påskdagen och Kristi himmelsfärds dag. Mellan Herrens uppståndelse och hans uppstigande till himlen. Vad hände där och då? Vad händer här och nu?

I Markusevangeliet står det att Jesus, efter uppståndelsen, visade sig i ”annan skepnad” för två av lärjungarna medan de var på väg ut på landet (Mark 16:12). Markus syftar troligen på det som Lukas skriver mer om i sitt Evangelium. Om de två lärjungarna som vandrade från Jerusalem ut till Emmaus. De är ledsna, de har tappat hoppet. Livet har fallit i bitar. De hade svårt nog att förstå vad Jesus menade när han talade med dem om det lidande han skulle lida, han som hade tagit ett bröd och sagt att det var hans kropp, som blir utgiven – offrad – för dem och för många. Sedan förrådde Judas sin Mästare, kanske för att han tappat tron, kanske för att han ville se vad Jesus egentligen gick för. Inför lärjungarnas ögon fängslades Jesus, han som de trodde på, han som de älskade. Han fördes bort för att korsfästas. Allting rasade samman. De hade hoppats på befrielse, på försoning, på upprättelse. Men i Jesu död dog också deras hopp.

Men på väg till Emmaus slår han följe med dem. Jesus går upp jämsides med två lärjungar och frågar dem vad de talar om. De känner inte igen honom, de förväntar sig inte att han är vid liv. De berättar för honom om vad de upplevt under judarnas påsk i Jerusalem. De berättar om Jesus från Nasaret som de trodde på men som dog. Nu ryktas det om att han har uppstått, men det verkar så konstigt. Då säger Jesus till dem: ”Är ni så tröga?” Han undrar om de inte fattat att Messias skulle lida mycket för att kunna gå in i sin härlighet. Och så börjar han undervisa dem om vad som står om Messias i gamla testamentet, med början i Moseböckerna och i profetskrifterna.

När de kommit fram till Emmaus verkar Jesus vilja gå vidare, då bjuder de in honom till sig. De säger ”stanna hos oss”. Han gör så och när de delar en måltid ser de två lärjungarna när Jesus bryter brödet och då känner de äntligen egen honom, det står att ”fjäll föll från deras ögon”. Nu förstår de att han verkligen har uppstått.

Under tiden mellan uppståndelsen och Jesu upptagande i himmelen möter Jesus sina lärjungar, på ett nytt sätt. De hade sätt honom predika, bota sjuka, uppväcka döda, de hade sett honom lida och dö. I och med att de möter den uppståndne Jesus faller alla bitar på plats.

Nu förstår de vem han är. Från svag tro, som inte kunnat uträtta mycket, förs dem – av Jesus som öppnar deras ögon – till en tro som bär dem ut i världen. En tro som bär dem att förkunna, att vittna om vad Jesus verkligen gjort. Om Jesus uppstått blir allt möjligt. Om liv kan blomma ur död, om ljus kan tändas ur mörker – då blir livet – varje människas liv – värt att leva.

Och en sak till. Jesus sätter Bibeln i centrum för lärjungarna. Det står om Jesus redan i gamla testamentet, hos Mose och profeterna, menar Lukas. Vi kristna behöver bli bättre på att läsa om Jesus just i gamla testamentet, tror jag. Men, undrar vän av ordning, det står väl inte om Jesus i Moseböckerna? Det står väl inget om Jesus hos Jesaja eller hos Jeremia, eller i Psaltaren? Jo, enligt Jesus själv gör det faktiskt det. Det handlar om honom, på varje sida. Det står i Lukasevangeliet att han visade på sig själv ”överallt i skrifterna” (Luk 24:27). Överallt. Sök efter Jesus, överallt i Bibeln, inte bara i Evangelierna. 

I Bibeln är han kvar hos oss, här och nu, och i det brutna brödet. Han är kvar, vi får upptäcka honom.


RSS 2.0